Almirida bay, Kreta.
Två veckor i september 2005

2005-09-02
Avfärd bostaden 04.00, take of 07.05 Airbus 320, bra fönsterplatser, bara vi två i bredd. Morgonflyg är skönt och dessutom smakar den traditionella GT´n ännu syndigare sådags!  Bra mat och medvind gjorde flygningen kort och behaglig, tre timmar, tjugo minuter från Arlanda till Kreta.

Chanias bagagehantering var komisk med felskyltningar och förvirrade folkvandringar, ett gäng hårdtankade svenska damer gastade och skämde ut sig, det var bara ledmotivet ur ’sällskapsresan’ som saknades.

Trevligt initiativ av Langley Travel var att dela ut kalla vattenflaskor vid bussen.

Hotel Almirida bay är charmigt men ligger avsevärt mer än angivna 300 meter från havet, möjligen fågelvägen om man är en välvillig pippi.

Första middagen på tavernan Thalami, anchovis, tzatziki, bröd, bekri meze och lammkotletter var riktigt god, bästa grekmaten sedan Leros. 

050903
God och riklig frukostbuffé och helt godkänt kaffe!

Samhället Almirida är milt sagt lättbegripligt, t-korsningen med byvägen är centrum och trots total avsaknad av lokalsinne kommer jag aldrig att gå vilse här.

Stranden är blåflaggad med finkornig sand, väldigt långgrund och klart vatten, duschar och skuggande träd. Gubben fick 50-årskris och vindsurfade illa till publikens skadeglädje. Säkert är detta anledningen till att för små brädor kallas ’funboards’
”I´m to old for this shit”, hell no!

Lunch intogs på restaurang Almirida beach, grekisk sallad förståss, riktigt gott.

Där, över ett ½-kilo retsina försökte vi sammanfatta grekland och kom fram till följande: ”Ofta trasigt, men alltid storslaget.”

050904
Hyrde scooter, 150 cc 4-takt, mycket skön, gott vrid, skönt att slippa plåga liten 2-takt när det går uppför, vilket det gör på Kreta.

Första stopp blev Kalives där närmsta ATM / bankomat finns. Vita bergen, ’Lefka Ori’ är riktigt pampiga, branta stup, överhäng och blånande bergsryggar åt alla håll.

I dalarna var det grönt, uppodlat och varmt men en stenhård kall vind pressade sig genom passen så att sand och damm yrde. När vi höll 60 km/t i motvinden så fladdrade kinderna som om det gick i 120, hjälmen lyfte men remmen höll den kvar på knoppen. Tårar och snor spreds radiellt i ansiktet. Hustru trivdes inte alls med stupen i detta väder och uppskattade heller inga skämt om bromsar eller lösgrus, kinkiga gamla gumma!

Vid byn Imbrios börjar ravinen med samma namn, vägen följer västra krönet och är en av de vackraste och roligaste serpentiner jag kört, helt i klass med ’Örnsvingen’ och ’väg 13’ i Norge. Utförsbacken ner till Chora Sfakion på sydkusten tycks aldrig ta slut, när man börjar se kusten är det fortfarande många hundra höjdmeter kvar.

Chora Sfakion är en litet fiskeläge som blivit känt genom att bussarna här möter båtarna som tar fotvandrare från slutet av Samariaravinen. Ännu en greksallad till lunch. Matar grekerna fiskar som vi matar duvor? Det verkar i alla fall poppis att kasta i bröd och ganska stora fiskar hoppade och slogs om bitarna.

Eftersom vi bara hade hyrt scootern för dagen kunde vi inte stanna mycket mer än en dryg timme här vid Libyska havet, synd för platsen är riktigt charmig. Nästa fastland söderut är Afrika bortom Europas sydligaste plats, ön Gavdos som skymtar blå vid horisonten. Hemfärden gick via samma pass men sedan via Georgioupoli och Vamos och åter Almirida lagom till middag. En kanondag!

Enda minuset var hyrpriset; 34 € för en dag.. Det är mer än tredubbla priset jämfört med förra hösten på Kalymnos. Detta kan aldrig hålla i längden.

050905
Lugn dag vid havet, bortsett från en tyska som trots rödflagg och rätt kraftig sidoström simmade långt ut med en liten flicka på 7-8 år. Flickan ropade ”jag bottnar inte” flera gånger och kvinnan svarade, nej men Du kan ju simma. Sur över detta låg bror duktig och drev utanför dem tills strömmen tagit dem innanför stenpiren. Jag provade sedan att simma mot strömmen och det är riktigt tungt, undrar just om de hade klarat detta om strömmen vridit mer ut från land?

Sen lunch på Dimitris, ’krogen med egen farm’, förrätt, sardin i vinäger, bröd och ouzo med vatten som måltidsdryck, huvudrätt; husets kalkon i olika former. Vi bjöds sedan på frukt och en liten flaska Tsipouro, vi fick på förfrågan korken så vi slapp gå hem på hörntänderna.. Fotopromenad ut på den lilla udde som delar Almiridas strand till två, vackra raukliknande klippor och rätt höga vågor.

Kretas ljus är väldigt starkt och kontrasten stenhård, många bilder blir felexponerade men vi släpar med oss en bärbar pc att tömma kameran och egna minnet till dessa rader. Att kvällstid granska bilderna så de värsta missarna kan raderas och eventuellt tas om är för övrigt ett trivsamt pyssel.

050906
Mera bad och sol, snorklade runt pirarna och klipporna bortom, tyvärr är havet nästan helt dött, två sjöborrar och några stim med småfisk, inget liv på bottnen vare sig tång, alger eller snäckor, som att dyka i ett parkeringshus. Undrar om jänkarna har nå´t lurt i bottenfärgen, flottbasen i Souda bay ligger ju nästgårds i viken. Den bevakas av lågt cirklande Phantom jaktplan och det väsnas rätt bra när en rote vänder rumpan till.

Någon hade snott kranhandtaget till sötvattenduschen på stranden men tack vare vår gamla leathermantång kunde vi och våra närmsta grannar duscha ändå och ha lite smygkul åt de andra som letade och funderade hur i helsike man får på vattnet. Kanske en affärsidé; 30 sekunder, endast en euro! Kranförare på Kreta, tångbad, ehum?

Lunch på favorittavernan Thalami, anchovis, Kreta- och tonfisk -sallad. Tsipouro och vindruvor ’on the house’ igen, kretas svar på brännvin och gurka?

Promenad till resterna av en bysantinsk kyrka, endast lite golvmosaik och några grundmurar återstår. Tillbaka längs stranden, en fiskare fick upp en liten muräna på strandmete, han varnade för tänderna och släppte den sedan i gruset för fotografering. Hoppas någon åt upp fiskstackaren sedan så att djurplågeriet inte var helt förgäves.  

050907
Scooter till Chania stad via den hårdtrafikerade s.k. ’motorvägen’ med spännande vänstersvängar över mötande filer, små av och påfarter och fårskockar som vilken byväg som helst, men den är i alla fall skyltad som motorväg.. och lika fort går det.

Vi är inga stadsmänniskor så vi nöjde oss med att besöka saluhallen och hamnen. Saluhallen är en upplevelse, säkert ett av de första inomhuscentrumen, det som inte finns här behöver Du förmodligen inte dagligen.

Den venetianska hamnen var precis den turistfälla som vi befarade men vacker från hamnpiren.
Vidare upp på berget ”professor Eliasson” (förkortas prof. Elias.) med en strålande utsikt över Chania stad och kust. Här ligger en politiker begraven, förmodligen rätt populär för gravplatsen är väldigt påkostad med kapell, parker och staty.

Nog av staden, vi puttrade vidare runt Akrotiri-halvön med lunchstopp i Stavros vid stranden där slutscenerna i filmen ”Zorba the greek” med Anthony Quinn spelades in, vilken låt spelas i högtalarna, någon? Stackars satar i personalen som får höra den dygnet runt!

På en vägg hade någon mycket prydligt schablonmålat ”ÅK HEM NORDISKA SVIN” vilket ju inte kändes så jättekul, vi spekulerade mycket över vad som kan vara orsaken, Stavros är ju en så hopplös liten avkrok att några ’ungdomsfylleresor’ eller andra nordiska dumheter knappast kan förekomma. Förhoppningsvis har målaren bara blivit lite galen av zorbalåten. Jag blev så snopen att jag glömde plåta eländet.

Landskapet är sedan ganska platt ett stycke med stora välskötta odlingar men snart reser sig bergen igen och vi kommer till klostret Ag. Triadas och ruinen Ag. Ioannuer Gouvernetou som nås via ungefär femhundra trappsteg blandat med brant stenlagd stig ner i en tokbrant ravin.

Strax före ruinen ligger en grotta med droppstenar, tyvärr var den inte belyst eller guidad, ett par skyltar på grekiska med flera utropstecken var enda info. Efter fem meter utför var det mycket mörkt och vid tio helt kolsvart, varje blixtfoto kvaddade mörkerseendet totalt så det gick sakta neråt. Jag har inte cellskräck eller så men jag vände när jag inte längre såg öppningen. Egen ficklampa anbefalles!!

Hustru vägrade redan vid ca tvåhundra serpentintrappsteg pga. höjdrädsla och missade hela baletten. Själva klostret är byggt in i berget och liknar lite det berömda Petra i Jordanien (Indiana Jones och den fördömda kalkstenen) Mycket entré och lite tempel. Dörrarna var låsta men det gick att kika in via ett trasigt fönster, det är ett valv rakt in i berget, ca 10x4 meter, inte så pampigt som det först ser ut.

Platsen var extremt tyst (bortsett en överflygning av US-AF.) fast efter en stund hördes ett svagt tuggande ljud från ovan, det var bergsgetter som åt av buskarna som växte i de lodräta bergsväggarna, imponerande väggrepp!

Vägen upp är inte alls lika kul, solen är obarmhärtig och luften står flimrande stilla i ravinen, sällan har jag svettats som här. För övrigt, varför är det så svårt att fota uppåt? Perspektivet blir ta mig f.. aldrig rätt.

Vid Souda bay ligger också krigskyrkogården för de allierade soldater som stupade under andra världskriget, ettusenfemhundra gravstenar i perfekta rader, majoriteten ungefär lika gamla som våra egna grabbar. Platsen leder till eftertanke, minst sagt.

Det finns en motsvarande plats för tyska soldater, drygt fyratusen, lika gamla. Har någon sett en politikerkyrkogård, med tanke på vilka som alltid startar krigen?

Hemfärd sedan via motorvägen och gamla vägen via Kalami, Kalives och Almirida.

050908
Sovmorgon och en stilla baddag. Vi misstänker att mosaik är så vanligt i grekland på grund av allt fusk i badrummen, det blir helt enkelt gott om skärvor! Även på hyggliga hotell och restauranger sitter kaklet snett och vint och håltagningar verkar göras med hammare, tur eller extra fogmassa. Högsta punkten i vårt badrumsgolv är faktiskt golvbrunnen, snabba duschar och golvskrapa gäller, annars hinner vattnet ut i hallen och in under kylskåpet. Avslutningsmiddag för de som åkte hem. Kvällspromenad till hamnpiren. 

Vi är i afton extra glada över att inte bo på Apollos hotell ’Almirida beach’ där det är danskväll med ”Vikingarnas Saxparty 43” vid den fejkade väderkvarnen. Hos oss på ’Almirida Bay’  spelas Stones, Dylan, Beatles mfl. av vår årgång.

(I alla fall från Krita eller Juraperioden)

050909
Vi har hittat en gata till, nyss döpt till Parallellgränd, byns baksida, här betar getter, torkas tvätt, meckas moppe osv. Bakgårdar, odlingar och skjul i stark kontrast till framsidans neonskyltar och tavernor med vandrande ljusslingor i palmerna (brrr!)

Almirida är fn. mäklarnas Mecka, från stranden till hotellet räknade vi till sex stora fasta skyltar med fastigheter köpes och säljes. Vårt hotell får 40 nya rum till nästa år och flera helt nya hotell är under byggnad. Till och med en bankomat lär vara på ingång. Almiridas dagar som fridfull by med tjugo bofasta är tyvärr över men optimismen är ju stor och räntan låg, kanske det går vägen.

Engelsmän och skandinaver är många och skyltar stort med ”Fionas big brekkie”, ”Large screen fotball” och ”Bil och MC uthyrning, Full försäkring” osv. F-n vet egentligen vad som är byns framsida?

Ett café skyltar med ”Internet access” så jag knallar dit på kvällen för lite nyhetsuppdatering och chat med grabbarna hemma. Fyra klassiskt grekiska gubbar sitter på rad utanför och tittar på fotboll, fullständigt ignorerande Eder kontaktsökande undertecknad, när jag då ställer mig i vägen för Tv´n och frågar igen så hojtar en av dem ”Ella ella!” (här; stick och brinn!) och viftar diffust iväg mig inåt köksregionen där en lika klassisk liten grekgumma står och diskar.

Jag frågar henne obekymrat på engelska vad en pc kostar i timmen och hon ler tandlöst, ruskar på huvudet, torkar händerna och rotar fram en papperslapp där det står med blyerts ”Internet 30 min = 2€” När jag se´n försöker köpa en öl så blir språkförruttnelsen total, maken till obildad kund! Här råder uppenbarligen självplock så jag hämtar en Amstel ur kylen, en öppnare och ett glas ute i köket och ser frågande ut, då ramlar polletten ner och vi skakar bägge glatt på huvudet.

Två fingrar till betyder säkert två €. Tre skärmar på rad men bara två pc, varav en trasig och en upptagen.. Nåväl, det blev min tur sedan och uppdraget slutförs utan serveringsavgift.

Detta är greklandsresor när de är som bäst, ingenting fungerar, språket är obegripligt men det löser sig alltid bara man inte är för otåligt lagd.

050910
Mer windsurfing! mindre vågor, hårdare vind, mindre segel (6,0m2) och en längre bräda (360 cm), nu börjar det i alla fall likna något, gubben planar!

Pratar lite brädsegling med uthyraren, en ”yng fransmán” med rastafletór och `ättelika blåmiga bad`yxor. Jag får honom att kikna med min förtvinade skolfranska ”Je suis une jeaunne homme suedois avec une plus grand stomache” osv. Den är avsevärt uslare än hans urusla engelska. Vi kommer fram till att jag började brädsegla när han föddes men att han gjort det på heltid de senaste två åren, sut alors, skylle tro att jag får pisk. Au merde!

Ett stort lastfartyg ”Tor Futura” från DFDS-Line lämnar farleden och styr rakt mot Almirida, slår av maskinerna och ligger sedan och driver nära land i flera timmar för att sedan ankra. Vi funderar om det är kö till kajplats, maskinfel eller varför.. är det inte elfte september i morgon? Tänk om Al-Qaida startat seglationssällskap och vill hälsa på hos US Naval base i grannviken? Det vore ju ett nytt sätt att få valfri bombstorlek på plats. Vi åker nog till Elafonissi på västkusten i morgon för säkerhets skull.. Inbillning är terrorns bästa vapen. 

050911
Vår för dagen inhyrda italienska racer, en Fiat Punto 1,4 varvar som en F1:a men har vrid som en elvisp, en luftkonditionering som börjar på iskallt och slutar med lunginflammation. Vädret är varmt och disigt och skillnaden mellan inne och ute blir mycket stor.

Vägen mellan Kissamos och Elafonissos är mycket vacker med fina serpentiner, en enkelriktad tunnel och grönskande dalar.

Elafonissos är ensamt värt en kretaresa!
Turistklyschan ”kretas maldiverna” har faktiskt skaplig bärighet, siktdjup på 10-15 meter, kritvit sand, dramatiska undervattensformationer med raviner och labyrinter att snorkla i, havsaborre, halsbandsfjäril, gylta, stenfisk och till och med ett ogenerat engelskt lekpar som förökade sig inne på grunt vatten! Roll Brittania, Brittania roll the seas! Queen Victoria gör 4000 rpm i sitt mausoleum. Fantastiskt lättodlad art!

Området liknar en blandning av Skagens sanddyner, månlandskap med konstiga stenar och ett välskött saltvattensakvarium.

En god idé är att ta med eget solparasoll för det finns ingen skugga alls ute på småöarna dit vi och många andra vadade. Solen trycker på ordentligt och sand och vatten reflekterar. Vi kompromissade och lindade t-shirts om huvudet, inte vackert men effektivt.

Området har någon form av naturskydd och är väldigt välordnat med parkering, trälagda gångar ut till sanden samt duschar & fräscha toaletter.

Efter att ha fått mer sol än nyttigt så åkte vi tillbaka en bit upp i bergen och åt en sen lunch i bergsbyn Elos, god Stifado och Pastitio under ett jätteträd.  

Vidare mot Paleochora på sydkusten, men här var våra förväntningar felaktiga, vi hade hoppats på en liten lugn ort men fann en rätt hårt exploaterad turistort, inte otrevlig men lite trist och med en väldigt lång bussresa från Chania flygplats.

Åter norrut via kretas berg med toppar på 1300 och 1800 meter vid sidorna. Är man lika höjdrädd som fega hustru finns det numera paketresor till Holland.

Motorvägen längs kusten mot Chania lockar fram det sämsta hos kretas bilförare, hänsyn är ett okänt begrepp, avståndet mellan bilarna mäts i decimeter och hornen växer vilt i pannan på den som misslyckas och blir omkörd. Respekten för regler är komiskt obefintlig, hastigheten är skyltad mellan 50 – 80 km/h men understiger sällan 110. Här är det JAG som gäller och alla andra kan dra åt He..raklion?  Vägrenen används dessutom som extra körfält vilket gör avfarterna särskilt spännande.

Hem kom vi ändå och Punton kunde återlämnas oskadd.

050912
Vilodag, äter pizza och badar i andra änden av stranden som omväxling, livet är jättehårt i Almirida! En draksurfare underhåller med höga hopp och dubbla farten mot vindsurfarna.  

Får sms hemifrån att polisstationen beskjutits med automateld, överväger starkt att skita i hemresan. Det ’mystiska’ fartyget lättar ankar och försvinner utan förklaring till havs.

050913
Snorklar vid udden mellan stränderna, glädjande stor skillnad mot östra udden, här finns faktiskt liv bland klipporna, en hel del olika fiskarter, sjöborrar men tyvärr också sjöväxten Caulerpa som pga. ett slarvigt vattenbyte i Monte Carlos akvarium snabbt sprider sig i Medelhavet och som tränger undan alla andra växter. Här är det ännu inte stora mattor men det är gott om den på utsidan av udden.

På västsidan av udden finns en smal klippvik med liten sandstrand längst in för den som vill vara i fred, mot landsidan brant och svårtillgänglig.

050914
Dagens text är delvis tagen ur 2:a kapitlet, verkstadshandboken, Piaggio brev till romarna:  - Om Du känner din scooter wobbla, bege Dig då raskt till bensinmånglaren och fyll både fram och bak, ty satans mjuka slangar kunna leda Dig rakt i fördärvet!

Efter påfyllning enligt ovan med ett saknat kilo bak så åkte vi mot ”Kourna lake” via Gavalochori, Vamos och Georgioupoli.
Sjön är en 60 meter djup klargrön sötvattensjö mellan bergen och havet.
 

Här finns flera tavernor och uthyrning av trampbåtar, försäljning av keramik med mera krams. Alla kör tricket med: ”fri parkering, bara 300 meter till sjön” sedan dito 200, 150, 50 meter och oj då, det är visst gratis nere vid sjön också..

Vid stranden bor ett gäng gäss som vaggar runt och tigger av badgästerna. Vattnet är kristallklart men bottnen består av kletig vit lera som kommer upp mellan tårna, blandad med ganska vassa stenar, väl ute på djupare vatten är dock badet kanon och att ligga på rygg här och kika på bergen är väl värt resan, särskilt som det var 32 grader i skuggan denna dag.

Efter doppet rullade vi vidare mot Rethymno via den mysiga byn Kournas där vi själva fyllde vätska och blev bjudna på fikon av en farbror som levererade till tavernan. Därefter Episkopi och den gamla vägen till Rethymno, landskapet här är grönt och vackert och ganska kuperat.

I Rethymno letade vi oss ut till borgen vid hamnen (den går inte att missa) och betalade 3 € per skaft i inträde vilket nog är prisvärt. Borgen är välbehållen och bitvis renoverad. Utsikten är riktigt läcker över berg, stad och hav. Sallad och dricka vid kajkanten.

Vi kryssade sedan runt en stund i stan och den verkar ganska trivsam.  Hemvägen gick fort på motorvägen tillbaka till Georgioupoli och sedan bakvägen till Gavalochori där vi stannade för fotopromenad och mer att dricka.

Funderar lite om ”gubbarna” vid torget i varenda by fungerar som ”farsor på stan” Alltid där och alla känner allas ungar? (Fast vem vill sitta på trottoaren i Sverige en februarikväll)
 Åter Almirida till middag efter en skön dag.

 Höll just på att glömma motorvägsavfarten vid Georgioupoli som är ett gathörn med blanksliten asfalt runt en taverna, vi hade stannat 50 meter efter för att sträcka på häcken när en tankbil kommer dånande in i byn med låsta däck på dragbilen och gungande tanksläp efter, det var ytterst nära ett oplanerat kalsongbyte när han sladdade förbi oss. Fyll i lämpliga kraftuttryck här, …………………………………………, använd baksidan om det behövs.

För den som sett Discoverys evighetsserie ”Orange County Choppers” presenteras här Kretas budgetvariant, ”Olive County Scooters”, pappa har som vanligt hittat skräp i olivpressen och är alldeles sk-tförb-nnad. Har Du inte sett serien så försök inte ens förstå!

050915
Bad, packning och summering:

Almirida saknar ett ursprungligt centrum, ett torg, kyrka eller en fiskehamn, det mesta är nybyggt eller nästintill. Byarna runt om har mer av det ursprungliga kvar men den som letar efter en mycket lugn, liten och välordnad badort med alla bekvämligheter, bra restauranger och fin barnvänlig strand har kommit helt rätt. Det bullrar dock en hel del av jaktflyg och alla de betong och gruslastbilar som drar igenom byn, en maskinhacka som sakta gnagde ner berget var lite irriterande i längden.
Läget är perfekt för utflykter med nära till det mesta av Kretas sevärdheter. 

Hotell Almirida bay är stort, välskött och med stora ljusa rum, ac och kylskåp ingår. Personalen på hotellet är ”syskonen Langley” nästan alla är blonda, vältränade och 22 år, ständigt leende och serviceminded, ett helt osannolikt trevligt gäng.

Chefskocken och norrmannen Halvor Gröt har också varit en glad överraskning, våra tidigare erfarenheter av kryddfri norsk kokkonst kom ordentligt på skam, varje kväll har menyn varit ny och läcker, stor applåd!

Enda missen var ”lammrevbensspjällen”, troligen en gniden slaktare som lurat på hotellet en självdöd tacka för det var bara ben, sladdrigt fett och minimalt med kött, ingen kock kan rädda den råvaran.

Två veckor är naturligtvis på tok för lite för att se hela Kreta men det vi sett är trevliga människor, imponerande natur utanför städerna och trivsamma små byar men vi tycker att ön myllrar av turister, det är inte långa stunder man får vara ensam.

När detta skrives har säsongens första busväder dragit in med åska och spöregn, gräsmattan står under vatten och taket läcker på rum 212. Jag säger som salig fader ”Det här är bra för grannens hö, och min potatis” ..Vi åker hem i morgon bitti.

050916

Mulet och regn, lite åska. Frukost, lätt dyster uppbrottsstämning, Bussen till Chania flygplats, flyget och bilen hem.

Enhörna oktober 2005
Marie & PO Englund