1989 lämnade den siste sovjetiske soldaten Afghanistan och ett nio år långt krig var över. I USA svor George Bush presidenteden som den 41: a i raden. Brittiske författaren Salman Rushdie anklagades av Irans ledare Ayatollah Ruhollah Khomeini, för att i sin bok, The Satanic Verses, ha smädat islam, profeter samt Koranen och Khomeini utdömde dödsdom mot Rushdie. Khomeini, Irans ledare sedan 1979, avled senare samma år. Massakern på Himmelska fridens torg i Kina, Berlinmurens fall och revolutionen i Rumänien med Nicolae Ceausescu avrättad är tre stora och minnesvärda händelser 1989. I Sverige dömdes Christer Pettersson till livstids fängelse för mordet på Olof Palme, Refaat El- Sayed, årets svensk 1985, dömdes till fem års fängelse för svindleri och insiderbrott och JAS 39 Gripen kraschade efter en i övrigt lyckad flygtur vid SAAB: s flygfält i Linköping. Piloten klarade sig som genom ett under. Världens största sfäriska byggnad, Globen, invigdes och AIK: s Mats Lundström gjorde det historiska första målet i arenan när AIK mötte Djurgården i invigningsmatchen. Tredje svenska USA- ettan efter Hooked on a feeling och Dancing Queen blev The Look- Roxettes världshit. Rain Man blev årets film vid Oscarsgalan och erhöll också ytterliggare tre utmärkelser.

I Sunne invigdes Strandcaféet och de dåliga vintrarna började slå hårt mot Ski Sunne där varje snöfri vecka gav en förlust på en halv miljon kronor. I Rottneros var det ständiga bråk om Folkan där artister som Rob'n'Raz och Leila K spelade under året. I Bäckebron var det färdighandlat när Britta och Ivar Olsson lade ner lanthandeln under sommaren. På idrottsfronten så startade Lysviks IBF upp sin innebandyverksamhet, Cristina Larsson från Ämtervik fanns med i Arvikas SM- vinnande basketlag och Alf Berggren var sexton minuter snabbare än Sven Norell när en träningstävling i orientering avgjordes. Två stora fotbollsstjärnor med framtida spel i ÄFF var Niklas "Gall" Spets och Bo "Bosse" Larsson som det här året gick på fotbollsgymnasium i Molkom och fick besöka Florens och deras fotbollslag Fiorentina, ett lag med Glenn Hysén som spelare och Sven- Göran Eriksson som tränare. En Serie A- match hann killarna med också. En av Galls framtida klubbar skulle bli Emtarna och de arrangerade 1989 en match mellan Team Fryksdalen och engelska ligalaget Chelsea FC. Arrangemanget gjorde en rejäl förlust då Emtarna räknat med 1500 åskådare och det bara kom cirka 400. Matchen vanns av Chelsea med 9-0 och uttagen som ÄFF: s bidrag till matchen var Magnus Larsson. Kommande ÄFF- stjärnor gjorde sin vana trogen fina resultat på friidrottsbanorna och Andreas Lundén tog brons vid Skol- SM i spjut. Vid kommunmästerskapet vann Erik Gustavsson såväl 60 meter som längdhopp för årskurs fem och Marcus Jansson var snabbast på 1000 meter för årskurs sex med tiden 3.30.32. Marcus blev också kommunmästare i terränglöpning det här året. Anders Högqvist fick se sig besegrad av Fredrik Norgren på 60 meter, Högqvist med en relativt lång karriär hos ÄFF senare i livet medan Norgren nöjde sig med en träning och knäcktes då av Stefan Sundqvist nånstans i backen vid brandstationen i Sunne för att nu för tiden i stället spela fotboll i Bäckalund. Givetvis spelades det en del fotboll bland ungdomarna också 1989. Sunnes P 11 var till Lysekil och drog hem en cupseger. Stor segerorganisatör var Peter Enqvist som gjorde en hel drös med mål. En annan matchvinnare var målvakten Andreas Jahr, även han med en framtid i ÄFF, som tog tre straffar och satte den avgörande själv när semifinalen vanns. Bäckalund vann kvartersfotbollen obesegrade och överlägset medan Svensby kom på sjunde plats. Peter Waldenström var Svensbys bäste målskytt med sina sju gjorda mål. Undertecknad själv spelade i IFK Sunne där den store målskytten var Cesar Acuna. IFK Sunne P 75 hade en klar taktik, slå långt så springer Cesar och något friläge gör han alltid mål på. Vi kom på andra plats i serien och 20-0 mot Rinn var skapligt bra presterat. Seriens kung spelade i segrande Rännbergs IK och hette Per-Inge Karlsson. Han hade några säsonger i division 3 10- 12 år senare med Rottneros IK.

1989 var annars året då ishockeyn skulle inleda sin framgångssaga i Sunne och det berodde inte på att Anders Ahlberg och Magnus Larsson med flera trotjänare hade slitit ideellt och färdigställt ishallens cafeteria eller att Pär Persson och Marcus Gullström skapat historia som far och son i samma backpar. Snarare berodde det hela på den värvningskarusell och satsning av sällan skådat slag som Sunne IK hösten 1989 drog igång. Efter misslyckat kvalspel till tvåan våren 1989 så värvades inför den nya säsongen en ny tränare, Björn "Björte" Ollson, till klubben och till det spelare som Jonas Möörk, Janne Hedström, Micke Lawner, Christer Thåg och Henry Dunn. Den nya säsongen skulle sedan inledas bra och det mesta av motståndet i division 3 formligen krossades under hösten och vintern 1989. Sunnes veteranlagsverksamhet inom ishockeyn startade också upp 1989 och på sommaren befann sig NHL- stjärnor i Sunne för att spela välgörenhetstävling i golf där företagare kunde bidra till Barncancerfonden genom att hyra ett NHL- proffs för 15 000 kronor och gå en runda med denne. Vann tävlingen gjorde Torsten Norén som gick i par med Peter Sundström.

Ämterviks FF arrangerade inga matcher med storklubbar från andra länder på sin hemmaarena och faktum är att ÄFF inte ens hade en hemmaarena. 1988 hade varit ett dystert kapitel i föreningens historia med spel i division 7 för första gången. Det hade inte heller gått något vidare bra och säsongen summerades med en tredje plats slagna av lag som Emtarna, Högboda och Gettjärn. Sämsta någonsin kan konstateras och läggas till handlingarna för de som var med.

1989 skulle det bli spel i den västra division 7- serien för ÄFF och det skulle betyda spel mot sex nya bekantskaper i seriespelet. Efter den mindre lyckade säsongen innan så var det nu såväl klubbens, tränarnas och spelarnas målsättning att ta sig upp tillbaka till division 6. Sven Norell var ny tränare tillsammans med Alf Berggren som nu skulle göra sitt tolfte år som ledare kring Ämterviks herrlag. Sven tvingades sluta spela fotboll efter säsongen 1987 men hade nu efter ett års frånvaro insett vad mycket han saknat matchpulsen och därför iklädde han sig nu rollen som ledare. En profil med många år i ÄFF- tröjan lade skorna på hyllan, åtminstone för stunden, och tackade för sig efter 1988 och det var Anders Jansson. 1988 hade Alf Berggren gjort ett inhopp som visade sig bli hans sista match i ÄFF och den enda match som Peter Jonsson hade gjort 1988 blev också hans sista. I övrigt stannade spelarna och därmed var det inget snack om vad målsättningen borde vara, med eller utan nyförvärv. Med tanke på att ÄFF endast hade mäktat med att göra 38 mål i sjuan föregående år och att Lars-Olof Persson, Christer Fredriksson och Tobba Wickberg delat skytteligatiteln med sju gjorda mål vardera så var det ju inte utan än att ett av årets nyförvärv var efterlängtat. En potentiell skyttekung hämtades från Gräsmarks GoIF dit han varit utlånad från Kils AIK. Nu blev det ÄFF som lånade Roger Larsen i stället. I GoIF hade det varit spel i division 5 och där hade Roger gjort fyra mål och under sina år med Kils AIK hade han snarare gjort sig känd som en löpstark och hårt arbetande mittfältare än som en stor målskytt. Roger hade gjort tio mål totalt på sina fem A- lagssäsonger i Kil med spel i division 3 och 4. Bland nyförvärven inför säsongen hittade vi också Göran Samuelsson som hittat tillbaka från RIK och några ungtuppar runt tjugoårsstrecket som skulle göra något enstaka inhopp under året.

1988 hade det äntligen fixats med dränering, lagts på matjord och såtts gräs på den yta där ÄFF: s nya fotbollsplan skulle ligga. Under 1989 låg så planen mest och väntade på att bli grön men en hel del arbete fanns ändå att göra. 140 stolpar skulle gjutas fast omkring anläggningen för fastsättning av ett två meter högt nät på. Dessutom var det grindar och dörrar som skulle monteras samt mängder av björkar runt anläggningen som skulle planteras. Arbetet utfördes av ett stort gäng glada ÄFF- are och denna gång sparade föreningen uppemot 100 000 kronor på denna insats. De baracker som föreningen erhållit från ishallen i Sunne och fraktat in med hjullastare till sin nya plats vid fotbollsplanen föregående vinter hade massor av insatser att vänta sig. Vatten, avlopp, el och telefon skulle dras in, omklädningsdelen skulle fixas, nya duschutrymmen skulle ordnas, toaletter, domarrum samt förråd var andra bitar och dessutom det utvändiga arbetet vilket blev det som först inleddes och prioriterades. Omklädnings- och duschmöjligheter fanns ju vid Svensby skola och det hela skulle ju kosta stora summor, det var ett som var säkert. Arbetet var en sak men materialkostanden för alltihopa var inte det enklaste att snabbt hosta upp. Christer Fredriksson tog fram en beräkning på den utvändiga kostnaden till 39 000 och efter att Uno Einarsson arbetat fram en kalkyl för den invändiga delen så skickade i september ÄFF in en ansökan om ett kommunalt bidrag på 116 000 kronor till denna upprustning med förhoppning om att det skulle beviljas och ge pengar till ÄFF under 1990 års budgetår. Kommunstyrelsen gav dock ÄFF avslag på den för sent inkomna ansökan och meddelade att det inte fanns något utrymme för detta under 1990. Det var bara att inse att detta arbetet skulle komma att bli ett flerårsprojekt. Utvändigt startade dock Uno Einarsson och Christer Fredriksson upp arbetet till viss del redan hösten 1989. ÄFF ansökte också om att få lönebidrag för en vaktmästare till planen med syfte att kanske kombineras med en tjänst på Svensby skola och också sköta om Bygdegårdsvallen med dess tillhörande byggnad som ju fortfarande fanns kvar i föreningens ägo. Bygdegårdsvallen fantastiska gräsyta var dock inget som längre lockade till fotbollsspel och säsongen 1989 skulle ÄFF spela sina matcher på Kolsnäs uppe i Sunne. Det hade ÄFF gjort även föregående säsong så det var inte något nytt. Nytt var däremot det vita matchstället och den stora sponsorn till laget, Häggmarks, gjorde sig mer och mer synlig.

Förhoppningen fanns alltså om bättre tider och en serieseger var det primära målet och inte alls orealistiskt, det var ju inte direkt länets stora bjässar som skulle ställa upp i division 7 västra. 1988 års serietrea Gettjärns IF följde med ÄFF över till den västra serien och en gammal bekantskap hittade vi i Brunskogs IF, ett lag som ÄFF trots sex tidigare försök inte lyckats besegra i seriespel. Övriga sex lag hade ÄFF aldrig tidigare stött på i seriespel och de sex lagen var Edane, Fiskevik, Klässbol, Köla, Sillerud och Värmskog. Nio lag till spel alltså i en av fyra värmländska division 7- serier. Försäsongen och träningsmatcherna rullade på och matchen i Värmlandscupen där ÄFF nådde 1-1 mot tippade topplaget i division 6, Kila IF, var tecken på att allt var på rätt väg. Kila vann visserligen i förlängning men ÄFF hade gjort en bra match och Roger Larsen hade gjort mål. ÄFF tillhörde en av favoriterna till seriesegern men även Fiskeviks IF och Köla AIK hade stora förhoppningar om spel i sexan 1990.

Serien inleddes med att ÄFF var det lag som fick stå över. Värmskog visade klass och besegrade Gettjärn med 6-0, Sillerud slog Brunskog, Klässbol vann över Köla medan Edane och Fiskevik delade på poängen. Seriepremiär för ÄFF blev det så i omgång två och tidernas första möte med Fiskeviks IF skedde på Sjövallen och det blev en match som skulle ge en liten föraning om framtiden för hemmalaget kom inte alls upp i nivå. Lars- Olof Persson och Magnus Hedlund gjorde varsitt mål men den store matchvinnaren blev Roger Larsen som i sin första seriematch för ÄFF blev tremålsskytt. Det har ingen annan, varken förr eller senare, lyckats med i sin seriespelsdebut för ÄFF.

I seriens inledande omgångar var det Värmskog som imponerade och var obesegrade i serieledningen efter fyra omgångar. Gettjärn hade det tungt med fyra raka förluster och 1-22 i målskillnad. Det var inget lag fyllt med storstjärnor direkt och bland de med flest spelade matcher under året hittar vi Bosse Djurberg, Göran Pettersson och Christian Nilsson. ÄFF hängde på bra och med en match tillgodo så hade de bara en poäng upp till Värmskog efter dessa fyra inledande omgångar. Roger Larsen blev tvåmålsskytt i både match två och tre. Först besegrades Gettjärn med hela 7-1. Göran Samuelsson gjorde två mål även han och Per Pilenås samt Lars-Olof Persson gjorde varsitt mål. Det sjunde målet var av det mer spektakulära slaget då målskytten hette Nicklas Persson, ÄFF: s målvakt. Ämterviks hemmaplan för året, Kolsnäs IP, var inte direkt någon av länets längre planer och Nicke var heller inte känd för att ha speciellt gigantiska utsparkar men den här gången räckte det. Blåsten, motspelare, studsen, oavsett vilket, så hittar vi för alltid Nicke noterad som målskytt som ende målvakt i A- lagsseriespel. Det har inte ens skett på straffspark men däremot har Bosse Olsson lyckats med Nickes bedrift i en B- lagsmatch på Bygdegårdsvallen. I den tredje matchen blev det onödig och jobbig poängförlust trots Rogers två mål och Christer Fredrikssons enda. Klässbol fixade 3-3 på hemmaplan och det var då dessa lags första möte i historien och i nästa möte skulle det bli desto trevligare.

I femte omgången började det som skulle bli Värmskogs ras när Köla bortavann med 4-2. ÄFF vände underläge 0-1 mot Brunskog till seger med 3-2. Göran Samuelsson gjorde sitt tredje mål för säsongen och hade nu dubblat sin tidigare målskörd i ÄFF- tröjan. Roger Larsen gjorde mål för fjärde matchen i följd och Per-Åke Larsson gjorde sitt enda mål för året. Därefter följde nytt mål av Roger men också ny tung poängförlust borta när Sillerud klarade 1-1 och mål för sjätte raka matchen gjorde Roger när det spelades tidig seriefinal borta mot Köla. Anders Ahlberg hittade också nätet men Köla var hela tiden steget före. 2-1 i halvtid blev till slut 3-2 och tvåmålsskytt var lagets bäste målskytt, Torbjörn Nilsson, som till sist stod noterad för 18 av lagets mål. Sjunde omgången spelad, Köla upp i serietopp, Fiskevik tvåa efter seger över Sillerud och ÄFF ner på tredje plats, två poäng bakom Köla.

Två omgångar kvar innan sommarvilan och i näst sista omgången så knappade ÄFF in en poäng då Köla och Fiskevik spelade oavgjort i seriefinalen. ÄFF mötte Värmskog på bortaplan och Värmskog fick inkassera sin tredje förlust efter en bra inledning på serien. Nicklas Persson i målet gjorde en bra match och trots att Larsen blev mållös för första gången så bärgade ÄFF två nya poäng. Två av lagets andra offensiva kuggar, Anders Ahlberg och Magnus Larsson svarade för målen. Vårens sista omgång gav dock Köla tillbaka tvåpoängsförsprånget då Edane, främst genom storspel av målvakten Per-Erik Sjökvist, klarade oavgjort på Kolsnäs och då hjälpte det inte att Anders Berg gjorde sin kanske bästa match för året i mittförsvaret. Magnus Hedlund och Larsa Dahlgren samt notoriske målskytten i Edane, Jonas Ekholm, blev matchens målgörare när slutresultatet skrevs till 2-2. Köla vann med 5-0 över Gettjärn samtidigt och ledde nu serien med två poäng ner till ÄFF och med tre poäng ner till Fiskevik. Gettjärn och Brunskog var hjälplöst sist med en seger vardera så långt. Fyra segrar, tre oavgjorda och en förlust, målskillnaden var 25-15 och Roger Larsen hade gjort tio mål. Godkänt av ÄFF, absolut inte mer, men det skulle komma ett lyft, ett rejält sådant.

Säsongen 1976 så lade Anders Haster ned den damfotbollsverksamhet han med hårt arbete och mycket möda drivit runt hos ÄFF. Haster försvann till IFK Skoghall med en lång och framgångsrik tid som ledare framför sig och som fortsatt rullar på nu, 35 år senare, 2011. När ÄFF åter skulle engagera sig i damfotbollen så var det helt andra krafter som fick vara drivande. 1989 var tiden inte riktigt mogen för att ha ett lag på egen hand men i samarbete med IS Emtarna startade det upp som skulle bli startskottet på en mer ihållande period med damfotboll hos ÄFF. I februari så skrev Curt Forslund och Per Pilenås under det bekräftande dokumentet om gemensamt damlag säsongen 1989 mellan Emtarna och ÄFF. Per "Pirre" Pilenås, ordförande i ÄFF fram till två veckor innan detta avtal skrevs under. På årsmötet blev Pirre kvar i styrelsen och blev vad vi kan kalla damsektionsansvarig under detta år.

Ny ordförande efter Pirre blev i februari Anders "Jasse" Jansson. Från årsmötet i övrigt noterar vi Christer Fredrikssons inträde i styrelsen, att skobidraget var på 200 kronor, att reseersättning låg på 7 kronor per mil vid samåkning och att ett familjemedlemskort 1989 skulle komma att kosta 60 kronor. Föreningens omsättning, undantaget planbygget, hamnade på 114 983 kronor. Från ett av sommarens styrelsemöten kan man konstatera att det mesta är sig likt från förr. Sommarfest skulle anordnas, West Emters skulle spela på densamma, Per Andersson skulle fixa lotterna och styrelsen skulle ta hand om städningen. I övrigt skulle samtliga ta ansvar för bevattningen vid planen och flytta vattentåget och Per konstaterade att ekonomin är under kontroll. Ibland står verkligen tiden stilla.

Tillbaka till damlaget och även om inte det var i ÄFF: s egen regi så snudd på. Emtarna hade 1988 kommit på femte plats i division 5 norra och skulle nu fortsätta i samma serie. Stefan Gunnarsson var fortsatt lagets tränare och de spelade sina hemmamatcher på Kolsnäs IP i sina ljusblå tröjor. Kicki Pilenås fanns fortsatt med som spelare men fungerade även som lagledare och en annan spelare fungerade som kontaktperson och gör så kring damfotbollen i ÄFF även över tjugo år senare. Då hette hon Lööv i efternamn, numera heter hon Berg. Förutom Jeanette Berg och Kicki Pilenås fanns ytterliggare nio spelare i detta lag som sedan hamnade i ÄFF plus tre som fick stor anknytning till Ämtervik och ÄFF, Pernilla Björk, Maria Westlund och Veronica Lööv. Femteplatsen från 1988 kopierades denna säsong men det var jämnt i tabellen och Emtarna hade tre poäng upp till tvåan Lysvik. Finnskoga blev seriens vinnare. I seriens övriga lag hittade vi också blivande ÄFF- spelare som Pia Jönsson i Fensbol och Maria Gunnarsson, Evelyn Nilsson samt Ylva Algotsson i Gettjärn.

Det dröjde tre matcher in i serien innan Emtarna kunde ta en seger och det efter 5-0 mot Gettjärn och tre mål av Anna Lander. Därpå följde ny seger och på nytt tre mål av Anna innan man i sista matchen innan sommarvilan fick ge sig i väg till bortamötet med Rinn med endast nio spelare. Nu gick även detta bra och Emtarna vann med 2-1. Hösten flöt sedan på bra och det blev några fler segrar och några fler mål av Anna Lander som till sist hamnade på nio gjorda mål. Näst bästa målskytt blev Christina Hagberg med sex gjorda mål. Förlusten i den sista omgången hemma mot Rinn med 3-1 gjorde att Emtarna gick miste om tredjeplatsen och i stället blev femma. Poängskörden hade dock fördubblats från 1988 och det lovade gott inför nästa säsong. Om det nu skulle bli något lag, detta var det vid säsongens slut 1989 ingen som riktigt visste.

Ämterviks herrar inledde så hösten med att stå över omgång tio som tvåa i serien bakom Köla. Köla visade klass och vann borta mot Klässbol med 6-2 och var än så länge seriens målfarligaste lag. Edane och Sillerud tog varsin seger och var nu uppe på samma poäng som ÄFF och fyra poäng bakom Köla i tabelltoppen. Gettjärn tog sin andra seger, lämnade sistaplatsen och blott femte målet på nio matcher blev matchens enda mot Värmskog och gjordes av Joakim Karlsson, fortsatt 2011 aktiv hos Gettjärn.

Ämterviks första match på hösten blev hemma mot Fiskevik och ÄFF vann med 4-2 efter 1-0 i halvtid. Roger Larsen gjorde två nya mål men allra bäst hos ÄFF var kanske comebackande mittbacken Uno Einarsson. Med Uno tillbaka i spel kunde ÄFF ställa upp med en fyrbackslinje bestående av Christer, Uno, Assar och Kaj. Bästa någonsin finns det de som hävdar men det var trots allt division 7 även om höstens avslutning imponerade stort försvarsmässigt. I tolfte omgången lyckades Gettjärn göra den första halvlekens enda mål men sedan skulle det komma att bommas igen fullständigt. Matchen mot Gettjärn vände ÄFF i den andra halvleken och vann med 4-1. Larsa Dahlgren, Lars-Olof Persson, Roger Larsen och Anders Ahlberg gjorde målen.

I den tolfte omgången gjorde visserligen Värmskog elva mål och vann med 11-4 över Brunskog men fr. o m. nu skulle det vara Ämtervik som skulle producera och det skulle produceras rejält. Med sex matcher kvar stod ÄFF noterade för 33 gjorda mål och 18 insläppta mål. När serien summerades var samma siffror 70 mål framåt och fortsatt 18 mål bakåt. Skapligt bra avslutning men skulle det räcka i kampen om en plats i division 6.

37 mål på seriens sista sex matcher alltså och av dem gjorde Roger Larsen 16. Roger satte först tre mot Klässbol. Matchen slutade 10-0 och det var en tangering av största segern någonsin i seriespel för ÄFF. Första gången det blev 10-0 var mot Gettjärn 1982 och då hade Per Andersson gjort fyra mål. Nu skulle det dröja tretton år innan rekordet tangerades ytterliggare en gång men 10-0 står sig fortfarande som föreningens största segermarginal i seriespel.

Nytt hattrick av Roger blev det i nästföljande match i den 14: e omgången då Brunskog besegrades. Trenden hade vänt. Andra raka segern mot Brunskog och första någonsin på bortaplan. Larsa och Ahla gjorde även de mål och ÄFF vann med 5-0.

Så här långt i historien var det tre spelare som gjort mer än tre mål i en och samma seriematch. Per Andersson hade varit först i tidigare nämnda möte med Gettjärn och sedan hade Christer Fredriksson blivit femmålsskytt när det blev 9-0 mot Takene 1983. 1985 var det Lennart Persson som satte fyra mål när ÄFF besegrade Kronoparken och nu blev Roger Larsen fjärde spelare när han i den femte omgången satte fyra mål hemma mot Sillerud.

Nu låg ÄFF tvåa och med bara två poäng upp till serieledande Köla. Seger i nästa omgångs seriefinal skulle innebära att vägen mot sexan låg öppen då ÄFF hade plusmål att gå på. Seriefinalen skulle spelas i Köla. Det skulle bli första gången någonsin som ÄFF skulle gästa Köla och trots bortaplan så var det ÄFF som var det något bättre laget. Att ÄFF skulle hålla nollan förstår ni och det här blev tredje raka nollan för Nicklas Persson i målet. Dessvärre kunde inte heller ÄFF göra något mål denna gång trots flera goda möjligheter. Larsa Dahlgren var planens bäste spelare men tyvärr kunde inte hans fina framspelningar förvaltas och matchen förblev mållös. Ämterviks första mållösa match sedan våren 1984 kunde inte ha kommit lägligare för Köla som nu fick öppen gata till att kunna vinna serien med Fiskevik borta och Getjärn hemma kvar på programmet.

I den näst sista omgången så var åtminstone ÄFF i serieledning när halva matchen spelats. Fiskevik hade då 1-0 på Köla samtidigt som ÄFF gjort sex mål hemma mot Värmskog.

Matchen mot Värmskog blev en klassiker av två anledningar. Av resultatet att döma så förstår man att ÄFF hade lekstuga denna afton och en av de allra bästa för dagen var yttermittfältaren Magnus Larsson. Magnus gjorde inget mål själv men låg bakom flera av de hans svåger svarade för och i takt med alla mål så steg såväl självförtroende som lusten att dribbla och utmana på sin kant. Magnus kom ju enkelt fram gång på gång. Som yttermittfältare hamnar man i spelet naturligt nog ofta i närheten av sin avbytarbänk och där i anslutning stod en supporter som inte riktigt uppskattade att Magnus bara skulle dribbla. Efter två misslyckade dragningar så suckades det högt och påtalades för Alf Berggren i ledarstaben att nu måste han ta tag i detta. Alf tog väl ingen större notis om detta, ledning med sju mål, klart att grabbarna skall få spela ut och svårt att vara missnöjd med något efter drömspel emellanåt. Matchen rullade vidare, ÄFF ökade till 8-0 och 9-0, men så kom ännu ett misslyckad dribblingsförsök av Magnus och då brast det på sidan; "- Alf, du måste byta ut honom. Han bara dribblar och blir av med bollen hela tiden." skreks det på sidan. "- Du måste få ordning på pöjken". Vissa är verkligen aldrig riktigt nöjda och det var uppenbarligen inte Helge Berg den där gången på Kolsnäs när ÄFF besegrade Värmskog med 9-0 och hade allmän lekstuga.

En som hade alldeles egen lekstuga var Roger Larsen som den här gången blev andra spelare i föreningen att göra fem mål i en seriematch. Att sedan båda mittbackarna, Uno Einarsson och Assar Berg, också fick göra var sitt mål visar väl ytterliggare vilket övertag ÄFF hade denna gång. Värmskog är nog tidernas mest utspelade gäster till ÄFF alla kategorier.

Den andra halvleken av 1989 års näst sista omgång av division 7 västra skulle komma att bli helt avgörande och ÄFF gjorde vad de kunde med att göra tre mål och till sist alltså vinna med 9-0. Fiskevik hade 1-0 i halvtid men i denna andra så fick gästande Köla utdelning och vann till sist med 3-1 efter två mål av sin bäste målskytt för året, Torbjörn Nilsson. Nu väntade bottenlaget Gettjärn hemma för Köla i sista omgången så nu var det mesta av hoppet ute hos alla ÄFF- are. Trots allt viktigt att vinna sista matchen för att bli den bästa tvåan i de värmländsk serierna, det kunde komma en öppning för div. 6- spel den vägen.

Köla vann också följdriktigt serieavslutningen. Gettjärn kämpade tappert men var ju tvungna att vinna matchen för att hjälpa ÄFF och efter 2-0 till Köla i halvtid så blev det för tungt men en reducering mäktade de med och slutresultatet skrevs 2-1 till Köla och därmed avancemang till sexan. Köla hamnade på 28 poäng med en målskillnad på 57-20. ÄFF gjorde vad de skulle när de mötte Edane i den sista matchen. 4-0 efter 1-0 i halvtid och målen gjordes av Anders Ahlberg 2, Roger Larsen samt Göran Samuelsson. Detta var Rogers 29:e mål för säsongen och därmed blev han överlägsen skyttekung i laget, i serien och i hela Värmland det här året. Ahlas två mål gav honom totalt åtta under säsongen och en andraplats i den interna skytteligan. Görans mål var hans fjärde och det gjorde han i vad som skulle komma att bli hans sista match i Ämterviks A- lag. ÄFF avslutade serien med att hålla nollan i elva halvlekar i rad och samtidigt göra 41 mål framåt och det får anses hyfsat. ÄFF var nu uppe i tio raka matcher utan förlust och det skulle komma att byggas på nästkommande säsong. Siffrorna laget nu visade upp framåt och bakåt skulle stå sig ohotade i över tjugo år och då skulle de för året 1989 nyfödda Johan Ahlberg och Jonas Melin vara med i laget och spelet skulle då vara två divisioner högre upp. Med 26 poäng och målskillnaden 70-18 blev så ÄFF klar tvåa bakom Köla. Fiskevik blev trea och var sex poäng bakom ÄFF. I botten hade Gettjärn sex poäng och Brunskog kom sist på fyra poäng. Ämtervik blev också den bästa tvåan i division 7 med bäst resultat av tvåorna i de fyra serierna. De tre övriga andraplacerade lagen var Brattfors, Eskilsäter och Sunnemo. Nu hängde det på hur det skulle sluta i division 3 om ÄFF skulle få en plats i division 6 trots allt.

Division 3 hade 1989 fem värmländska lag. Två av dem höll till i toppen och allra bäst var KB Karlskoga som till sist vann serien i stor stil med en enda förlust i bagaget. KB gick från att 1988 precis hankat sig kvar i trean till serieseger året därpå och bröderna Langballe, Gordon och Mark betydde massor för laget liksom Per Heineman, Conny Arkeland och gamle Sunnespelaren Gert-Ove Svensson.

Hertzöga BK blev tvåa som nykomlingar. Hertzöga kostade på sig att lotta ut platserna i laget inför de båda halvlekarna i sista seriematchen mot Kumla. Den numera kända ishockeytränaren Perra Johnsson lyckade få avbytarplats båda gångerna men kunde ändock till sist göra ett mål vilket gav honom segern i skytteligan med totalt sexton gjorda mål. Andra tongivande spelare hos Hertzöga var Patrik Wikström, Patrik Thörngren, Nisse Westlund och Anders Axelsson.

Mittenlag blev Kils AIK som femma och IFK Kristinehamn som sjua. Kil hade duktiga spelare som Patrik Kvarforth och Claes Wallman och hos Kristinehamn betydde Nicola Marjanovic samt Per och Mikael Lind massor.

Det femte värmländska laget var laget som allt hängde på om dels ÄFF skulle få en plats i sexan men även om Örnen skulle nå division 4 och om Nor skulle få ta steget upp i femman. Med ny tränare i Dave Mosson och ett par nyförvärv så var det inte många som trodde att Arvika Fotboll skulle få kriga så hårt för att fixa nytt kontrakt men det fick de sannerligen. Arvika hade året innan genomfört sammanslagningen mellan klubbarna IFK Arvika och Arvika FK. Laget tränades då av inte helt obekante Janne Rosvall tillsammans med Eddie Karlsson. Laget blev 1988 sexa i trean och det var väl snarare en liten förbättring laget nu räknade med. Det började dock oerhört tungt för Arvika med sex raka förluster och förlusten i den fjärde matchen sved hårdast. Hemma mot Forsby blev det förlust med 1-2 och gästerna behövde knappt anstränga sig för segern då Arvika rullade in gästernas segermål själva med en bakåtpassning. Förlusten fick tränare Mosson att konstatera att det han upplevde denna match var sämre än korpen. När det väl vände och den första segern kom i den sjunde matchen så var det lagets kanske bäste och viktigaste spelare som låg bakom det hela. Per Ryman var på riktigt spelhumör och satte två mål när Rynninge besegrades med 3-1. Efter bara en poäng på dubbelmötet med Kil före och efter sommarvilan så var läget ändock kärvt för Arvika som då låg näst sist med fyra poäng upp till säker plats som nionde lag. Viktiga segrar mot bottenkollegor som Fjugesta och Rynninge tog Arvika allt närmare strecket men det dröjde till 18: e omgången innan laget för första gången tog sig över efter 3-1 mot Västerås. Mikael Nordström gav Arvika viktig kvittering i nästa måstematch borta mot Forsby men laget fick också viktiga spelare som Christer Nilsson och Jan Eriksson skadade så poängen blev dyrköpt. Ny tung förlust mot Hallstahammar därnäst men samtidigt gav Hertzöga en hjälpande hand mot Forsby så fortsatt en poäng ner till nedflyttning med två matcher kvar att spela. Viktiga spelare tillbaka i den näst sista matchen men ny förlust och nu var det Västerås som hjälpte Arvika att hålla Forsby fortsatt distanserade med en poäng. Rynninge var nu för gott distanserade liksom sedan länge jumbolaget Fjugesta. I den sista omgången skulle så Forsby möta Rynninge borta och vann där enkelt med 3-0. För Arvikas del, och Ämterviks FF, så krävdes nu minst en poäng av Arvika hemma mot KB Karlskoga. KB som var klara seriesegrare och inte hade förlorat sedan derbyt mot Hertzöga på våren. Naturligt nog var kanske inte motivationen på topp hos gästerna så hemmalaget kunde genom Christer Nilsson och Ove Hjalmarsson få en drömstart med tidig 2-0- ledning. KB reducerade och matchen som sändes i Värmlandsradion följdes med spänning av nervösa ÄFF- are. KB lyckades dock inte komma närmare utan fick se Arvika vinna med 2-1 och en lättad Dave Mosson kunde andas ut och detsamma gjorde Alf Berggren och Sven Norell. De hade fört upp ÄFF tillbaka i sexan.

När man ändå är inne på Arvika Fotboll kan vi nämna ytterliggare några händelser. En lite mindre var att Janne Rosvall noterades för en match i klubbens reservlag som spelade i Reservlagsserie Elit Värmland. En liten större var att föreningens A- lag höll på att hamna mitt i en av Fotbollens värsta tragedier någonsin. Arvika befann sig lördagen den 15 mars i Nottingham. Nottingham är Dave Mossons hemstad och som ny tränare för Arvika hade han ordnat träningsläger där. Dave hade också försökt att ordna biljetter till sina spelare för att kunna se den engelska FA- cupsemifinalen mellan Liverpool FC och Nottingham Forest. De biljetter han erbjöds att köpa av en svarta börs- haj från staden ansåg Dave hade ett allt för högt pris och efter att först ha försökt att pruta ned priset så avböjde han erbjudandet och spelarna fick följa matchen på sitt hotell via TV- sändningarna i stället. Några minuter in på matchen oroades polisen av antalet Liverpoolsupportrar som ännu inte kommit in på arenan. Då togs det katastrofala beslutet att öppna en extra entré och tusentals fans vällde in på en redan överfylld läktarsektion. Följden blev ett tryck mot kravellstaket på läktaren Lepping Lane som dödade 94 och senare omkom ytterligare två. Över 200 skadades och det hela utvecklades till en av de värsta katastroferna inom fotbollen. Ett obegripligt handlande av poliser, vakter och ett engelskt fotbollsförbund som tilldelat Liverpools fans betydligt färre biljetter än Nottinghams fans och redan i det skedet skapat missnöje bland åskådarna. Det hela utvecklades till ett fruktansvärt scenario som Arvikas spelare alltså kunnat få uppleva på plats på arenan. Tragedin fick en omedelbar effekt på hela arenafrågan i England och indirekt i hela västvärlden. Efter Hillsborough ökade säkerhets- och sittplatskraven markant i all toppfotboll.

ÄFF kunde summera ett lyckat fotbollsår och nu väntade spel på den nya hemmaplanen och dessutom med laget tillbaka i sexan och med ett riktigt starkt manskap där merparten aviserade om en fortsättning. Inte ens Ahla funderade på nedtrappning och med några nyförvärv på ingång och det faktum att laget fått sin förste skyttekung värd namnet sedan Gunnar Jonssons dagar så siktades det redan nu mot toppen även i division 6. Roger Larsen blev givetvis vald till bäste spelare och hederspriserna gick till Uno Einarsson och Larsa Dahlgren. Kaj Andersson gjorde match nummer 200 och Magnus Larsson match nummer 100 i ÄFF- tröjan. Tränade flitigast gjorde sin vana trogen Nicklas Persson, Pärra Larsson samt Hanz Norell. ÄFF hade haft fyra debutanter. Roger Larsen är nämnd och satte stora avtryck. Övriga tre var lite blygsammare där Ulf Ojensa spelade två matcher från start, Stefan Jansson som startade en match och Mattias Bergh som gjorde ett inhopp. Kaj Andersson blev ende spelare att spela samtliga sexton matcher i serien.

Det blev ingen serieseger för A- laget 1989 men föreningens första serieseger skulle komma och det när Per Andersson lotsade sitt B- lag till serieseger i Reservlagsserie Div. 2 nordvästra. ÄFF gjorde flest mål i serien och kunde på bättre målskillnad komma före både Fagerås och Fiskevik som båda hamnade på samma poäng som ÄFF. ÄFF vann tio matcher, spelade en oavgjord samt förlorade tre. På hemmaplan blev det bara en förlust, 2-3 mot Mangskog. Mot topplagen Fiskevik och Fagerås blev det segrar hemma och förluster borta. 5-0 hemma mot Fagerås satt riktigt skönt för Post- Per och han njöt inte mindre när Rottneros klämdes till med 8-2 och Emtarna förnedrades med hela 12-1. Hos Rottneros spelade en del ÄFF- bekantingar. Mattias Bergh, Bosse Larsson, Lennart Zeke Persson, Gert Söderlund, Bo Cerwin och Martin Johansson fanns alla noterade för matcher hos RIK och samtliga skulle dyka upp hos ÄFF inom något eller några år. Mattias flaxade lite denna säsong då han noterades för sina första matcher i ÄFF efter att ha bytt förening under sommaren. Det skulle snart bytas igen skulle det visa sig. Det blev 1989 sju stycken matcher hos ÄFF i B- laget och ett inhopp i A- laget för den unge herr Bergh. I Emtarnas B –lag återfanns Stellan Hallberg och Tommy Persson men i deras fall var det ganska länge kvar tills de skulle dyka upp hos ÄFF. Ämtervik vann alltså serien på 21 poäng och gjorde 54 mål. Flest mål gjorde Lars-Olof Persson och Stefan TT Jansson som båda svarade för 10 pytsar. En spelare spelade samtliga fjorton matcher och det var Hanz Norell. Richard Bergström gjorde elva medan Nicklas Persson, Per Pilenås och Stefan Jansson deltog i tio. Totalt använde Per Andersson 32 spelare.

Nu var det mungiporna uppåt hos Ämterviks FF. Tillbaka i sexan och spelarmaterial för att direkt kunna hota topplagen i den serien. Brevet undertecknat av Sven Norell som skickades ut i november 1989 inleddes med "Till alla delaktiga i Ämterviks segermaskin". Självförtroendet var på topp och i maj nästkommande år skulle den kunna spelas, den första fotbollsmatchen någonsin inne i centrala Västra Ämtervik.

Anders Ahlberg- kom till Ämterviks FF 1985. Han har sedan dess gjort över 500 matcher för ÄFF och är föreningens mesta spelare genom tiderna. Han har blivit vald till bäste spelare fem gånger, han har vunnit den interna skytteligan fem gånger och har också gjort flest seriemål av alla i föreningens A- lag, 123 stycken. Anders valdes in som medlem nummer fyra i ÄFF Hall of Fame hösten 2003. Det finns hur mycket som helst att skriva om Ahla och vill ni läsa mer kan ni ta en titt på en krönika från maj 2007.

1985	18	16
1988	7	4
1989	11	8
1990	18	12
1991	16	10
1992	22	20
1993	18	5
1994	20	7
1995	21	9
1996	21	17
1997	20	0
1998	9	0
1999	21	6
2000	11	1
2001	4	0
2002	13	2
2003	11	1
2004	19	1
2005	18	1
2006	21	1
2007	1	0
2008	14	0
2010	6	2

I kvalet till VM i Italien lyckades Sverige som enda nordiska lag kvalificera sig. Bland de stora europeiska fotbollsnationerna i övrigt var det bara Frankrike som misslyckades att kvalificera sig. Milan, med holländarna Gullit, Rijkaard och van Basten, vann Europacupen efter 4-0 i finalen mot Steaua Bukarest. Gullit och van Basten gjorde två mål vardera. Barcelona vann Cupvinnarcupen och Napoli, med Diego Maradona och brassen Careca, vann UEFA- cupen. Den italienska ligan vanns av Inter och i England blev ett lag från huvudstaden London åter mästare efter femton års väntan. Arsenal vann och de gjorde det efter att i säsongens sista match sista minut gjort precis det som krävdes. Michael Thomas överlistade Liverpools målvakt Bruce Grobbelaar och 2-0 var ett faktum. Därmed hade båda lagen 76 poäng och 37 plusmål men Arsenal vann tack vare fler gjorda mål. Den värsta tragedin i engelsk fotboll någonsin inträffade också 1989 vilket nämnts tidigare i texten. Den tyska ligan vanns av Bayern München och den spanska av Real Madrid. Till Europas bäste fotbollspelare utsågs för andra året i följd Marco van Basten. Västtysklands damer vann EM efter finalseger över Norge. Sverige tog brons efter seger i bronsmatchen mot Italien med 2-1 efter förlängning.

Malmö vann allsvenskan två poäng för Norrköping men i SM- finalen var det östgötarna som drog det längsta strået och vann efter straffar. SM- guld till Norrköping på herrsidan och på damsidan blev det Jitex som vann efter 2-1 och 1-0 över Malmö FF. Ett tungt år för di blåe. Det svenska damlandslaget gjorde alltså ett strålande EM och tog brons. I semifinalen föll man mot Norge med 2-1 och målet gjordes av Lena Videkull. I bronsmatchen besegrades alltså Italien med 2-1 och de svenska målen gjordes av först Pia Sundhage och sedan, det i förlängningen avgörande 2-1, av Helen Johansson. Förutom målskyttarna var målvakten Elisabeth Leidinge, mittfältaren Malin Swedberg och anfallaren Eleonor Hultin tongivande i laget. Hultin utsågs också till årets fotbollstjej. Motsvarande pris på herrsidan, Guldbollen, gick 1989 till Jonas Thern. Thern var en av nyckelspelarna när Sverige kvalificerade sig till VM. Sverige besegrade Albanien och Polen samt spelade 0-0 mot England. När sedan Peter Larsson och Johnny Ekström gav Sverige 2-0 mot Polen på bortaplan så var VM- biljetten säkrad. Nya lag i Allsvenskan blev på hösten Öster och Hammarby som erövrade de platser som Sundsvall och Frölunda släppte ifrån sig. Frölunda var det största beviset på publikkrisen i svensk fotboll. Flera av hemmamatcherna spelades inför omkring 500 åskådare. Högsta publiksiffran under SM- finalerna uppsteg till 8 494 personer så steget till dagens intresse för allsvensk fotboll var gigantiskt. Östers avancemang till allsvenskan var odiskutabelt men i den norra serien var det mer dramatiskt. Hammarby var tvunget att besegra Karlstad BK i seriens sista omgång med sex mål. Vid 90 minuter stod det 4-0 och allt pekade mot att Vasalund skulle ta klivet upp i högsta serien. På övertid lyckades dock Hammarby göra de mål som krävdes, det sista av Niclas Jönsson med tolv sekunder kvar att spela.

Karlstad BK hade en bedrövlig säsong och slutade sist i division 1 norra med endast sex poäng. I division 2 västra kom Degerfors femma, Norrstrand nia och Säffle tia. I Degerfors spelade spelare som Ulf Ottosson, Leif Olsson, Henrik Berger, Krister Eriksson och Ola Svensson och Norrstrands mål vaktades av Peter Olofsson. KB Karlskoga vann trean med Hertzöga på andra, Kil på femte, Kristinehamn på sjunde och Arvika på nionde plats. Division 4 vanns av FBK Karlstad. IFK Sunne kom på femte plats och där gjorde nittonårige Stefan Remnér två matcher som målvakt då han hoppade in i stället för skadade Peter Forslund. Tidigare ÄFF- spelaren Urban Broberg samt Niklas Spets fanns också med i Sunnes trupp. Division 5 vanns av Filipstad och Rännberg. I Rännberg spelade bl. a. Tony McElvaney och Allan Persson. I Rännbergs serie, den västra, hamnade Bäckalund sexa och Rottneros åtta. Bäckalund tränades av Dennis Larsson och laget innehöll bl. a. tre bröder Rundkvist. RIK tränades av förre ÄFF- tränaren Kjell Axelsson och förre ÄFF- målvakten Jörgen Svensson fanns i laget tillsammans med bl a Roger Andersson, Lennart Zeke Persson och Tommy Nyback. De fyra Division 6- serierna vanns av Nykroppa, Segmon, Velen och Värmlandsbro. Bakom Velen i den norra sexan kom Gräsmark på sjätte plats, Emtarna på åttonde och Lysvik på nionde plats. Köla, Bergsäng, Heden och Borgvik vann varsin Division 7- serie.

I division 7 södra utspelades något av tidernas skandaler när nystartade klubben Iranska Föreningen bjöd på det ena efter det andra. Laget hann med ett flertal skandaler innan de till sist i september uteslöts ur serien. Det började med en oförarglig w.o. i bortamatchen mot Olsäter. Värre var det två veckor senare mot Högboda. Då slog två av lagets spelare ned domaren Tomas Wesley när man låg under med 10-1. Domaren slogs till marken där han fortsatte att misshandlas och förbundet svarade snabbt med att avstänga de båda spelarna från all fotboll i ett år. Skandalen kulminerade efter ytterliggare en vecka i matchen borta mot Skived. Vid ställningen 9-0 till Skived tågade Iranska Föreningen helt sonika av planen då 22 minuter återstod att spela. Det hela var en protest mot domaren Bengt Eriksson som knappt förstod vad som hände och varför spelarna tågade av planen. Förbundets svar kom givetvis snabbt och laget uteslöts omedelbart ur serien.

Mallbackens IF kom femma i damallsvenskan. I division 2 kom Eda trea, Skoghall, tränade av Anders Haster, kom fyra och Ekshärad kom åtta så värmländsk damfotboll stod sig riktigt stark. Mallbacken 2 kom fyra i division 3. Maggie Ahlberg, Jessica Moström och Marika Persson fanns i laget sedan tidigare men nu gjorde även Annika Hagberg och Marie Olsson sin debut. I den serien hittade vi också damlagets nuvarande ledare Ulrika Thalin som spelade i Fiskevik. IS Emtarna, i samarbete med Ämtervik, kom alltså femma i division 5 norra. Torsbys juniorer vann division 2 norra med Bengt Sahlström som tränare och med Stefan Henriksson som spelare i laget. I det värmländska distriktslaget 1989 utmärkte sig Bråtens Daniel Tjernström, numera lagkapten, legendar och allsvensk spelare i AIK. IFK Sunnes P77- lag vann sin pojklagsserie med bl a Henrik Algotsson, Henrik Mastling och Petter Lindberg i laget.

Janne Boklöv vann den totala världscupen i backhoppning och vid VM i längdskidor var det total svensk dominans. Det blev sex individuella guld och ett stafettguld och mest minns man trippeln, Svan, Mogren och Håland, på 15 km fri stil. Gunde Svan tog sin femte världscuptitel och Mike Tyson tog sin 36: e raka seger när han knockade Frank Bruno. Sverige vann lag- VM i bordtennis över Kina med 5-0 och i den helsvenska singelfinalen besegrade Jan- Ove Waldner Jörgen Persson med 3-0 i set. Bordtennislandslaget fick också bragdguldet 1989. Sverige tog silver i volleyboll- EM på hemmaplan efter en riktig skrällseger över elvafaldiga Europamästarna Sovjet i semifinalen med 3-2 i set. I finalen vann Italien med 3-1 i set. Djurgården blev svenska mästare i ishockey och Arvika tog sitt första guld i basket med bl a Christina Larsson från Västra Ämtervik i truppen. Niklas Henning vann en världscuptävling i super- G och tog därmed Sveriges 94: e seger i världscupen av vilka Ingemar Stenmark tagit 86. Ingemar Stenmarks sista VM- start slutade med en sjätteplats i storslalom.

Nedskrivet av Tobba Nilsson som såg sin första match på Råsunda detta år, 2-3 mot Halmstad.